En av dem som hyllade författaren Hanna Olsson var P.O Enquist, som kom att engagera sig i ”styckmålet”. I en recension av boken ”Catrine och rättvisan” ställde sig författaren bakom terapeutens slutsatser. I pjäsen ”Tupilak” framställdes obducenten som ett odjur, tre skådespelare ska ha brutit samman av att spelat rollen.
Men i januari 1999 kom boken ”Döden är en man” av Per Lindeberg, och Enquist ställde sig nu tvivlande till att läkarna var skyldiga, han vidhöll dock vid att det sk dagboksvittnet ”Anna” var trovärdig, och att Hanna Olssons könsanalys fortfarande behöll sin relevans. Enquist fortsatte även att hylla rättsläkaren Jovan Rajs, i en recension hyllades boken ”Ombud för de tystade”, där ”obducenten” Teet Härm framställdes som en listig mördare.
Att läsa vidare
P.O Enquists svar på Gunvor Bergströms kritik
Pingback: ”Ett drömspel” | dacostarkivet