Berättelsen om Annica

annica porträtt

Annica Gudrun Nordberg

Annica Gudrun Nordberg föddes 1956, hon var bara 1.55 lång och kom att kallas ”Lilla Annica”. Efter gymnasiet skulle hon påbörja frisörutbildningen, men hamnade i fel sällskap och började missbruka droger. 1979 skulle Annica tas in på metadonprogrammet, men dåvarande socialminister Karin Söder stoppade programmet. Politikerna käbblade om riskerna under flera år. Ett stort antal missbrukare skulle dö innan programmet återupptogs 1984, senare forskning och utvärdering har visat att programmet var framgångsrikt. En annan missbrukare, en väninna till Annica, nekades även hon att medverka i behandlingen, hon hette Catrine da Costa.

En kvinna som var ute och rastade sin hund vid Personnevägen gjorde de första fynden, en högklackad damsko och en handväska med innehållet utspritt på marken. Hon mötte en annan kvinna som meddelade en badvakt, som i sin tur fann Annicas kropp i en bergskreva. Hon låg med ansiktet mot marken, med armarna utsträckta och ben och fötter i sidoläge, kläderna låg i oordning, jeansen hade dragits av men satts på igen. På halsen, där hon bar en silverkedja, syntes synliga strypmärken. Möjligen kom märkena efter den tvinnade plasttejp som satt fast i Annicas hår, På kläderna påträffades två spår av sperma, men DNA-tekniken var ännu för outvecklad för att vara till någon nytta för utredarna.

tvinnad snara

Precis som sin väninna Catrine da Costa, finansierade Annica sitt missbruk genom prostitution på Malmskillnadsgatan, runt 2000 kr per dag behövde Annica dra in. Enligt en prostituerad kollega var Annica oförsiktig ibland: ”hon följde med i bilar, hem till torskarna och till garagen här i närheten.”

En 60-årig man greps ganska omgående, mannen hade setts tala med Annica vid Malmskillnadsgatan strax före kl 3. Han släpptes snart, enligt Leif GW Persson var han ”helt osannolik som gärningsman”, 2004 genomfördes DNA-tester som friade mannen. En vecka senare kom ett tips från en taxichaufför som gav ytterligare ledtrådar, han berättade att han kört Annica och en okänd man, förmodligen en kund från Malmskillnadsgatan vid tretiden på mordnatten den 16:e juli.  

Taxin släppte av Annica och den okände mannen vid Inteckningsvägen i stadsdelen Hägerstensåsen vid en huslänga med gatunummer från 85 till 92. När han körde ifrån platsen stod de kvar vid trottoaren, han såg inte vilken port de gick in i och mindes inte heller hur mannen såg ut. Detta tolkades som misstänksamt, men taxichauffören friades även han i ett DNA-test.

fynd

Fyndplatsen.

Polisen började nu med dörrknackningar, men det var mitt uppe i industrisemestern, det var svårt att få tag i alla boende. De man fick tag på mindes inget något eller hade hört något. Polisen sökte nu kriminella i området men inte heller detta gav några resultat. Man lät ett flygblad cirkulera i området men inga nya tips kom in.

IMG_1716

Flera prostituerade frågades ut, en man i 50-55-års åldern hade vid ett-tiden erbjudit Annica att ”vara hans sjöjungfru”. Bland de prostituerade märktes besvikelsen på hur fallet hanterades, ”Hade det varit en vanlig tjej hade polisen gett järnet, Men Annica var en gnoa, och då tycker dom väl inte att det är så viktigt” kommenterade en kvinna.

Dödsorsaken kunde inte fastställas exakt, rättsläkaren konstaterade att Annica utsatts för ”trubbigt våld” mot halsen. Rättsläkaren var inte vem som helst, och hans insats under utredningen kom att ifrågasättas till den grad att han själv kom att misstänkas för mordet.

Teet Härm

Teet Härm 1982 photo Haumlgersten1982_zps0d5cd8ad.jpg

Rättsläkaren Teet Härm vid Hägerstensåsen i juli 1982 i sällskap med polis.

Det skulle bli hans första egna fall, men konsekvenserna hade nog ingen kunna föreställa sig då. Den då 28-årige rättsläkaren och doktoranden Teet Härm hade varit anställd vid SRS i Solna nåra år, han hade tidigare deltagit i rättsmedicinska utredningar som Husvagnsmordet, men nu kom chansen att få genomföra en självständig rättsmedicinsk undersökning av ett misstänkt mordfall.

Det var svårt att avgöra hur Annica dött, Teet rådgjorde med en äldre kollega på Rättsläkarstationen, Robert Grundin. Det räckte inte med en röntgenundersökning enligt Grundin, istället fripreraderades huvudet från kroppen genom maceration. Men undersökningen gav inga nya resultat. Det som skedde efteråt skulle få stora konsekvenser. Några riktlinjer för hur skelettdelar skulle behandlas på rättsläkarstationen fanns inte, Teet gjorde vad flera andra kollegor gjort, han satte ett identifikationsnummer på kraniet och halsryggen och ställde det i bokhyllan.

Men det var inte bara detta som senare skulle väcka uppmärksamhet, Teet hade själv utanför tjänsten besökt fyndplatsen, en gång med en kriminaltekniker och ytterligare en gång ensam. På fyndplatsen hade han gjort vissa fynd som han överlämnat till utredarna. Allt detta skulle tolkas som mycket misstänksamt, var kraniet en trofé, och hur kunde han hitta saker som utredarna på platsen missat?

I december 1984 grips Teet Härm efter sporadiska spaningar, han hörs då främst för en påstådd inblandning i sin f.d hustrus självmord två år tidigare. Han släpps några dagar senare men åtalas 1987-88 för mordet på Catrine da Costa tillsammans med en kollega, Thomas Allgén. I Tingsrätten tas kranierna  på bokhyllan upp, och avskiljandet av Annicas huvud. Det blir stoff till nya sensationella rubriker i Kvällspressen.

 photo AB 19880228_zpsz5a0myxj.jpg

Rättsläkaren Gunilla Bring blir en av dom som kritiserar Teet, hon var tidigare osäker på Teets skuld men efter att ha läst ”Catrine och rättvisan” var hon säker, Teet var skyldig. i en rad artiklar menade hon att det räckte med en röntgenundersökning, hon kritiserade även vittnespsykologerna i Kammarrätten som ovetenskapliga. En god vän till Annica, Ove, skrev till dåvarande socialminister Gertrud Sigurdsen och riktade skarp kritik mot Rättsläkarstationen. De anhöriga trodde att det var Annicas stoff de följt till graven, men huvudet hade saknats, ”det som hyst alla tankar, alla känslor, det som styrt hennes liv, stod kvar i rättsmedicinska anstaltens lokaler.” Mannen upplyste också socialministern att rättsläkaren ”kom oombedd till mordplatsen utan att vara i tjänst.” och att han utförde obduktionen ”med känt resultat”. Ryktesspridningen var nu igång på allvar, när fallet togs upp i kammarrätten 1991 blev Annicas öde ännu en gång uppmärksammat. Denna gång poserade Annicas far med ett foto på sin dotter på Aftonbladets framsida.Gunnar Nordberg lade nu till att Annica kände en läkare men att hon inte nämnt hans namn. Hans enda önskan i livet enligt Aftonbladet var att ”den som dödade Annica blir straffad”.

 photo EX 19880514_zpsiz2msynh.jpg

De olika teorier om seriemord i Stockholm som lanserades på allvar 1991-1992 fick stor spridning. En utredning om Teet som eventuell seriemördare genomfördes av Olle Lindquist, ett mord i Humlegården, den döda Catrine, ett självmord på Krukmakargatan, och mordet på Annica, fanns det något samband? Inget åtal väcktes, det gick inte att bevisa att Teets hustru blivit mördad. 1991 kom också resultaten i DNA-tester, de två fläckar av sperma som hittats på Annicas kropp matchade inte Teets DNA-profil.

Journalisten Lars Borgnäs kom att återuppväcka intresset för Annica och flera andra kvinnomord i början av 00-talet, men kom nu med en helt ny sensationell teori. I en serie program i uppdrag granskning och senare i boken ”Sanningen är en sällsynt gst”, föreslog Borgnäs att offrens förnamn påminde om 1800-tals mördaren ”Jack the Rippers” offer, Annica kunde till exempel vara Annie Chapman, mördarens andra offer i East End 1888. Catrine da Costa kunde representera Catherine Eddowes. En svensk expert på Jack the Ripper tvivlade.

1992 hade Teet anklagats för att ha misshandlat en prostituerad kvinna, hon hette Marie i förnamn, kunde detta vara ”obducentens” sista tilltänkta offer Mary Jane Kelly, som ju också var Jack the Rippers sista offer? Borgnäs granskningar ledde till att en ny undersökning om obducentens hustrus död genomfördes, återigen gick inget att bevisa och polisen konstaterade t.o.m att obducenten var oskyldig.

Slutet
På måndagen den 16 juli 2007 preskriberades mordet på Annica Nordberg, några ytterligare DNA-tester skulle genomföras men hindrades av ekonomiska skäl. Personerna som skulle testas beskrevs som ostraffade och ofarliga män.

Annicas, och flera andra kvinnors tragiska öden utnyttjades hänsynslöst av media och journalister som Lars Borgnäs, men skulden för hur Annicas liv slutade bör kanske sökas på annat håll, och inte hos någon som gjorde allt i sin kraft för att söka svaren på hur hon dog.

Annica Nordberg Lilla Annica (1956-1982) photo AnnicaNordberg_zps04ca0e05.jpg

Annica Nordberg (f. 1956, d. 1982)

Källor

Leif GW granskar svenska kvinnomord: Sista chansen att ta Annicas mördare. Expressen 2007.

Lindeberg, Per (1999) Döden är en man

Lars Borgnäs (2003) Sanningen är en sällsynt gäst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s