”Malmskillnadsgatan”

malm

Kvällstidningarnas reportage om ”skammens gata”, Malmskillnadsgatan, och om kvinnorna och prostitutionen där, avlöste varandra under 1980-talet. En värld fylld av våld och förnedring men också gemenskap mellan tjejerna på ”streetan”. Här härjade inte bara våldsamma kunder, hallickar och langare utan även en våldsam falang inom Norrmalmspolisen, den s.k ”basebolligan”.  Vid 80-talets mitt dök ännu ett hot upp som spred skräck bland de prostituerade och deras kunder, AIDS. Åsikterna och lösningarna på prostitutionens problem var många, i det här inlägget granskas den miljö Catrine da Costa befann sig i, och hur den skildrades i massmedia.

I maj 1977 tillsatte Stockholms Kommunstyrelse en utredning med namnet  ”Social utslagning och ekonomisk brottslighet”, i en delrapport kartlade Leif GW Persson prostitutionen i Stockholm.Samma år tillsatte regeringen en mer övergripande utredning, ”Prostitutionsutredningen” där Leif GW Persson anlitades som sakkunnig, huvudsekreterare var Hanna Olsson. De två utredningarna kom således att bedrivas parallellt med varandra. Både Leif GW och Hanna Olsson lämnade dock den statliga utredningen av olika anledningar.

Leif GW Persson presenterade sina resultat 1980, som visade på följande: minst 700 kvinnor prostituerade sig i Stockholmsområdet, runt 500 av dessa försörjde sig på gatan, medelåldern låg på 23 år, de yngsta 11 och 12 år, hälften befann sig i brottsregistret. I ett PM till socialminister Karin Söder avslöjade dock Persson att ett flertal riksdagsmän hade samröre med prostituerade,  den statliga prostitutionsutredningens ordförande Inger Lindquist valde då att tillsammans med en moderat riksdagsledamot skriva till Karin Söder och kräva flera av utredningens sakkunniga skulle avgå, för att undvika att allt material skulle bli offentligt. GW Persson begärde att få bli entledigad eftersom han inte hade ”utredningsordförandens förtroende”.

1981

linda foto

1981 besökte Linda Marciano,  Sverige för att göra reklam för sin bok Skärseld, en uppgörelse med sin tid som Linda Lovelace, i porrindustrin. Linda Marciano/Lovelace var då en feministisk förebild, och i pressen kunde man läsa om hennes möte med en kvinna från Malmskillnadsgatan, ”Anita”. Läs mer om Linda Lovelace besök i Sverige här.

linda anita

Linda Lovelace besökte bla Norge och Sverige.

Scan 296 Page 173

1983 genomförde kvinnorörelsen en aktion i huvudstaden, tusentals affischer med sexköpares bilnummer klistrades upp överallt. ”Vi vet att vi har våra systrar på Malmskillnadsgatan med oss” förklarade en av de runt 50 kvinnor som deltog i kuppen. Ingen av de utpekade männen anmälde tilltaget.

Ett år innan Leif Brännström lanserade ”obducenten” i Expressen, skrev Brännström ett reportage om den infama gatan, sexköparna presenterades som ”rika och välkända” Men det var på hösten 1984 som Expressen på allvar började skildra Malmskillnadsgatan.

1984

kersti omslag

I september 1984 återvände Expressens reportrar till Malmskillnadsgatan, i ett långt skakande reportage om ett av narkotikans offer: 15-åriga Kersti Larsson.I flera reportage med namnet ”Varför måste Kersti dö?” skildrades femtonåringens korta liv på gatan, bla genom hennes egna dagboksanteckningar, några av de män som köpt Kersti blev även intervjuade. Kersti Larsson blev bara 15 år, hon begick självmord i slutet av 1983.

Scan 296 Page 139

Scan 296 Page 140.JPG

Läs mer om Kersti Larsson och hennes dagbok här.

Basebolligan I mitten av 1980-talet hade den grova brottsligheten i Stockholm nått nya höjder, vid Norrmalms vaktdistrikt grundades en grupp bestående av tolv män och tre kvinnor. Gruppens officiella namn var gatuvåldsgruppen men är idag ihågkomna som ”basebolligan”, eftersom de ofta bar svarta kepsar. Deras uppgift var att minska de ”ökande våldsbrotten och  ungdomskravallerna i innerstaden”. Deras hårdföra metoder gick ut över handikappade, invandrare, narkomaner och alkoholister. En kvinnlig 29-årig heroinist berättade för Expressens reporter om hennes möte med ligan: ”Dom sparkade mig i skrevet så jag inte kunde gå på Malmskillnadsgatan på fyra veckor”. Vem sparkade kvinnan i skrevet? Kanske var det Anti Avsan, som då var medlem i ligan, men som idag är moderat riksdagsledamot och även tidigare varit verksam inom juridiken.

1985 blev AIDS-hotet på allvar uppmärksammat på Malmskillnadsgatan och blev det vanligaste temat i skriverierna framöver, affischer som varnade för smittan klistrades upp på pelarna vid Brunkebergstorg. Smittan skördade många liv bland narkomanerna.

Scan 296 Page 180.JPG

Scan 296 Page 184

Scan 296 Page 188.JPG

Läs mer om Malmskillnadsgatan här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s