En del har velat att Husvagnsmordet ska tas upp här på bloggen, det finns nu en del artiklar om fallet från 1972 här.
Palmearkivet
Yrsa Stenius 1945-2018
Journalisten och författaren Yrsa Stenius (f. 1945) avled i helgen. Lovorden är många, förläggaren Christer Sturmark skriver tex att Yrsa Stenius ”inte påverkades av flockmentaliteten, som så många andra gör”. (AB 21/5-18) En av de saker hon blir ihågkommen för är hennes engagemang i da Costa-fallet.
Yrsa skrev sin första artikel om styckmordsrättegången i mars 1988, efter att första rättegången i Stockholms Tingsrätt havererat efter grova rättegångsfel. Då tog Stenius inte ställning till skuldfrågan.
Jan Guillou rapporterade från den andra rättegången för Aftonbladets räkning, men vid förhandlingen i Kammarrätten 1991 gick uppgiften till Yrsa Stenius. Redan året innan hade Stenius mer eller mindre öppet visat sympatier för Hanna Olssons beskrivning av rättegångarna i Tingsrätten och krävt att målet skulle prövas på nytt.
Någon objektiv rapportering från Stenius sida fick läsarna inte, ”allmänläkaren” beskrevs som en dubbelnatur i samma anda som Dr Jekyll och Mr Hyde, ett brutalt och villigt verktyg åt den ännu omänskligare gestalten ”obducenten”.
När debatten rasade kring Döden är en man tog Stenius snabbt ställning mot Per Lindeberg, och beskrev Lindeberg som en ”infam författare” präglad av kvinnohat, Lindeberg svarade med att påminna Stenius och allmänheten om att Stenius varit intagen på psykiatrisk klinik. Stenius medgav dock samma år att hon var skyldig till att läkarna liv förstördes.
Bara Per-Elov Enquist följde Stenius och ångrade offentligt sitt ställningstagande i fallet. Stenius förklarade senare att hon blivit vilseled av en skicklig åklagare i Kammarrätten och ”ryckts med”, att hon inte var feminist vid tiden för rättegångarna men påverkats av Hanna Olssons bok Catrine och Rättvisan.
Vidare läsning
”Somliga får sin karaktär mördad”
Kazuko Toyonaga 1986
Summary in English below
I dagarna har det spekulerats huruvida Kim Walls misstänkta mördare Peter Madsen också bär ansvar för andra brott, som styckmordet på 22-åriga studenten Kazuko Toyonaga i Köpenhamn 1986 som da Costa-arkivet skrivit om tidigare. Här följer en sammanfattning av tidigare inlägg och resten av det som är känt om styckmordet i Köpenhamn.
Mordet på Kazuko Toyonaga uppdagades i slutet av oktober och i början av november 1986, Christianhavns kanaler. En taxichaufför gjorde den makabra upptäckten vid Islands Brygge, nedre delen av en ung kvinnas sönderskurna kropp flöt mellan två båtar.
Andra fyndplatsen vid Ovengade Oven Vandet i Köpenhamn där en torso inlindad i plast hittades. Foton tagna 1:a November 1986. Källa: Kobenhavns Politis FUP.
Mordroteln trodde inledningsvis att det rörde sig om ett självmordsoffer och sköt upp obduktionen till måndagen därpå. Men dagen efter anträffades nya likdelar inslagna i plast i kanalen och en mordutredning inleddes. Rättsläkare kunde fastställa att det rörde sig om en unga kvinna i tjugoårsåldern, först trodde man att offret kom från Grönland men efter att undersökt tänderna lutade man nu åt att kvinnan kom från Östra Asien. Svenska utredare tog sig till Köpenhamn där man förevisades det oidentifierade liket, i hopp om att finna ett samband med mordet på Catrine da Costa, Inge Reneborg drog slutsatsen att styckningen genomförts på ett sätt som skiljde sig från styckmordet i Solna två år tidigare, snitten var för olika. Men Jovan Rajs var i själva verket osäker, det gick inte att dra någon definitiv slutsats av att bara få se på kroppen.
Tips strömmade in, en yngling kontaktade polisen och berättade om en blodig madrass i en källarlokal i en byggnad inte långt ifrån Islands Brygge. Madrassen var sedan länge borta visade det sig, och tillhörde ett harmlöst par konstaterade mordutredarna. En mystisk övergiven bil visade sig tillhöra en fransman som lämnat den av ekonomiska skäl. Spåren verkade kalla, liket hade legat i vattnet nästan en månad, det var omöjligt att avgöra var eller hur kvinnan dött, eller vad motivet kan ha varit.
Det skulle dröja till nästföljande år, innan man fick vetskap om offrets identitet, två oroliga föräldrar i Tokyo hade kontaktat polisen efter att deras 22-åriga dotter inte hört av sig på månader efter en rundresa i Europa. En efterlysning och fotografi skickades till de nordiska ländernas polismyndigheter, svensk polis mindes fallet och kontaktade dansk polis. Det visade sig att kvinnan besökt en tandläkare i Västtyskland, genom tandkort kunde man nu säkerställa köpenhamnskvinnans identitet, hon hette Kazuko Toyonaga, och en av den nordiska kriminalhistoriens mest gåtfulla fall rullades nu upp.
Kazuko Toyonaga var 22 år 1986 och bosatt i stadsdelen Katsushika i Tokyo, efter gymnasiet hade Kazuko påbörjat en högre utbildning men hoppat av i juni 1983. I början av 1986 bodde hon med sina föräldrar i stadsdelen Katsushika i Tokyo och försörjde sig periodvis på ett deltidsjobb som försäljare. Hon hade en fästman som hon planerade att gifta sig med och rekryterades tillsammans med en handfull andra japanskor av det tyska läkemedelsföretaget Schering AG, genom ett dotterbolag i Tokyo, för att prova ett nytt p-piller företaget utvecklade, triquilar. Pga lagliga restriktioner måste testerna utföras i Europa eftersom p-piller är förbjudna i Japan, men en lagändring verkade vara på gång. De unga kvinnorna blev ersatta med pengar och fick bo gratis, i utbyte mot att testa olika preparat, japanskorna kom även att passa på att studera vid Freiburgs universitet. Kazuko höll provförsöken hemliga för sin familj, som anade misstankar eftersom hon helt saknade resekostnader. Tillsammans med fyra andra japanskor som hon inte kände sen tidigare flög Kazuko från Narita i Tokyo till Västtyskland. På bussen till flygplatsen skrev Kazuko ett brev till sina anhöriga och berättade att hon planerade en resa i Europa innan hon återvände till Japan.
Konica Tomato, en sällsynt kamera som Kazuko hade med sig under sina resor i Europa, den har aldrig återfunnits.
Kazuko blev mycket sjuk av testerna men kom att repa sig. Polisen försökte skapa sig en bild av vem Kazuko var, det visade sig att Kazuko sällan umgicks med de andra, utan höll sig mest för sig själv och visade inget intresse för det motsatta könet. Efter de avklarade studierna begav sig Kazuko ut på sin planerade rundresa i Europa, under en kort men intensiv period besökte Kazuko de större europeiska städerna och på hösten begav hon sig mot de nordiska länderna. I Stockholm bodde Kazuko på Zinkens vandrarhem på Södermalm, var i Norge hon bodde blev aldrig klarlagt. Troligen reste Kazuko från Stockholm med tåg, men var i Köpenhamn Kazuko bodde var omöjligt att fastställa. Sista livstecknet var ett vykort från Helsingfors daterat den 4 oktober 1986.
Toyonagas anhöriga anlände till Köpenhamn under sommaren 1987 i hopp om att få klarhet i vad som hänt. Den japanska ambassaden uppmanade pressen att låta de anhöriga vara ifred. Med sig hade de ett trettiotal brev och vykort som Kazuko skrivit under sina resor, det sista skickat från Helsingfors 4:e oktober 1986. Breven innehöll få riktiga ledtrådar, en stulen blå sovsäck väckte frågor, och i ett brev klagade Kazuko på att hon kände sig ensam och ville ha en reskamrat, vilket föreföll udda då hon föredrog att utforska städer ensam. Polisen misstänkte först att Toyonagas mördare var norsk, eftersom man inte fick klarhet i var hon bott i Norge. Senare lutade sig dock polisen mot att Kazuko träffat sin baneman under resan till Köpenhamn. Analyser av fingeravtryck på Kazukos brev gav inga resultat.
Polisen vände sig till allmänheten, i TV visades en rad föremål som man visste att Kazuko hade med sig från Japan, bla en sällsynt kamera av märket Konica Tomato Auto Date, i hopp om att någon sett dem. I tidningar publicerades foton på Kazuko, det gav resultat, från flera håll i Norge kom nu tips in, det verkade som man nu faktiskt hittat någon eller flera personer som sett Kazuko.
Ett foto på Kazuko i norsk press.
I den lilla orten Fagernes och på andra ställen i Norge trädde flera personer fram som var säkra på att de sett en kvinna identisk med det foto som publicerats i norsk media. Kvinnan ska ha knackat dörr och sålt fotografier. Polisens efterforskningar visade dock att det rörde sig om en annan kvinna som befunnit sig i området under samma tid och inget fingeravtryck matchade Toyonagas.
Polisen publicerade nu en bild på en slags minkpäls eller slips, en attraktiv souvenir för många japaner, som inhandlats under Kazukos besök i Helsingfors. Men ingen trädde fram med information som kunde leda utredningen vidare. Mordkommissionen stod nu handfallna, inga nya ledtrådar eller vittnen skulle dyka upp.
En del fall dök upp som kom att påminna om Kazukos öde, 1988 dök en huvudlös kvinnokropp upp i Kögebukten, men inget samband gick att fastställa. 1994 hittades en styckad kvinnokropp nästan exakt vid Islands Brygge där Kazukos kroppsdelar först hittats, det visade sig vara en thailändsk kvinna som styckats av sin egyptiske make i en vårdnadstvist. Under utredningens gång har det funnits få kända misstänkta, från svenskt håll undersökte man om en styckmordsdömd svensk rockmanager kunde vara inblandad men det gav inget. En montenegrinsk seriemördare, Smail Tulja sägs ha befunnit sig i Köpenhamn vid Kazukos försvinnande. Ett tidigt tips till svensk polis rörde dubbelmördaren Stanislav Gonerka som även förhördes i da Costa-fallet.
Biodesign? Mellan 1982 och 1985 mördades två andra kvinnor som var knutna till Sherring AG’s laboratorium Bio Design i Freiburg. Enligt japanska medier ska de tre morden vara snarlika, men inga ytterligare detaljer verkar ha dykt upp rörande sambanden. Bio Design har förnekat ett samband mellan fallen.
Nu spekuleras det om Peter Madsen som sägs ha haft tillgång till en lokal i närheten av en av fyndplatserna, kan vara aktuell som gärningsman, det återstår att se om Madsen, som då endast var 15 år, är skyldig till mordet på Kazuko.
Vidare läsning
Tidningsartiklar om Kazuko Toyonaga
Summary in English
The first remains of Kazuko Toyonaga (b. 1962) were discovered by a taxidriver on lunch on October 30th 1986, the lower part of her then still unidentified body and limbs. Police initially suspected that it was a case of suicide and postponed the forensic examination. The following day and week however, new body parts emerged in the channels of Christianshavn, some wrapped in plastic bags and a murder investigation led by among others Kurt Jensen began. Rumours circulated that one of the bags was of Swedish origin and that the murderer was a professional, this was later refuted by the Danish police.
Danish news article from 1986, the head is finally recovered.
Swedish investigator Inge Reneborg and forensic doctor Jovan Rajs arrived shortly after the findings to see if there were any conncetions to the murder of 28-year old Catrine da Costa that took place two years earlier. The Swedes refuted any connection to the murder of da Costa and returned to Sweden.
By November 10th most body parts, including the head of Kazuko Toyonaga was recovered by Danish divers, but no clue to her identity was found. Tips now came in from the public, mysterious cars parked nearby the first finding, a woman’s handbag near the channel, a bloody mattress in a cellar were among them, none seem to have anything to do with the murder. Forensic doctors concluded that the young victim must have had come from Far East Asia. At one point police suspected the body could belong to Keiko Arimoto, a 23-year old female Japanese who had been abducted by North Koreans.
Months passed. In Japan two worried parents contacted the police after their daughter had failed to contact them after a trip to Europe in march 1986. A photo was sent out to Scandinavian police. Talks between Danish and Japanese authorities were slow, but finally in July 1987 the body found in the channels and harbor of Copenhagen could be identified as 22-year old Kazuko Toyonaga through a dentist.
The police now tried to piece together where Kazuko had been, who she had meet during her illfated stay in Europe and Scandinavia. Kazuko had been recruited by a West German medical company called Scherring Bio Design, who needed Japanese test persons for a new birth control pill called Triquilar. Birth Control pills were prohibited at the time in Japan, so the tests had to be carried out outside of Japan. Kazuko and several other young Japanese women were flown to Freiburg in then West Germany where they stayed at Hotell Schiff. Kazuko and the others were paid for participating in the experiments, but it came at a high cost, as Toyonaga became very ill, but soon recuperated.
To the left: Kazuko Toyonaga. Right. Wolmer Petersen and collegue removes body part from Copenhagen harbor.
Who was Kazuko? Investigators found out she was a rather shy and private person, who rarely spent time with other students or attended parties, and she did not seem interested in men. She took courses in English language but apparantly did not speak English. Once the studies and experiments were over Kazuko bought a two month Eurorail card, she said she wanted to travel through Europe before coming home, where she was to marry her boyfriend. Cities she visitied included Rome, Vienna and Berlin and Amsterdam, many of the major European cities. The last leg of her travels were to the Scandinavian countries. In the last days of September Kazuko travelled to Sweden and Norway, ultimately she intended to travel to Copenhagen and then to southern Europe.
Exactly where Toyonaga had spent her time in Norway was never fully understood, she did leave a phonenumber to a hostel, but no one remembered Kazuko there. Bad weather had prevented her from visiting the fjords and she travelled to Sweden and then a short shopping trip to Finlands capital Helsinki. She returned to Sweden and then, probably by train, travelled to Copenhagen where all traces end. When she arrived or where she stayed in Copenhagen was never discovered.
Kazukos father, sister and boyfriend arrived in Copenhagen in 1987, with most of the letters she had sent during her travells. Some letters aroused suspicion, Kazuko mentioned that someone had stolen her blue sleeping bag, and that she felt alone and wanted a travelling buddy. This seemed strange to Kazuko’s relatives as she usually liked to travel alone. No suspicious fingerprints were discovered on the letters. Investigators had little to go on and turned to the public.
Several photographs of Kazuko were published in Scandiniavian newspapers, tips began coming in from several places in Norway, where eyewitnessses claimed they had seen the tourist, knocking on doors and selling photographs. However, the Norwegian police discovered that the person was in fact another Japanese woman travelling through Norway at the time. Danish Police encouraged the public to send in more tips, who had she met? Had anyone seen Kazuko? Who was she travelling with? Newspapers published a photo of a mink scarf Kazuko said she had bought in Helsinki, but no one seemed to recognize or remember Kazuko. The case seemed dead. The following year a headless torso of a woman appeared in the Köge area, but it did not seem to have any connection to the Toyonaga case. Interestingly, two other women connected to the Bio Design project were found murdered in 1982 and 1985 in Freiburg, police speculated there might be a connection. Bio Design denied any involvement even saying the women were not part of the trials.
In 1994 investigators found reason to examine the case again, as another Asian woman was found dismembered at Islands Brygge, the same spot where a taxi driver had found the first body parts of Kazuko Toyonaga 10 years earlier. It turned out that the woman, a Thai mother had been murdered by her Egyptian husband who was sentenced to life in prison.
In August of 2017 30-year old Swedish journalist Kim Wall disappeared after a submarine trip with Danish inventor Peter Madsen. Kim’s body was found dismembered in the harbor of Copenhagen, much like Kazuko had been some 30 years ago. Madsen was only 15 years old at the time of Toyonagas death but police are trying to see if there is any connection.
Kevinfallet
Äldre pressmaterial om Kevinfallet finns nu att läsa i arkivet:
Catrine da Costa
I veckan sänds GW:s mord i TV4, i hopp om att många kommer att besöka bloggen och arkivet efterlyses information om Catrine da Costa.
Har du sett Catrine da Costa?
Catrine da Costa sågs sannolikt senast i livet 15 juni 1984 på Gamla Brogatan, strax före 19-tiden. Hon bar en mörklila långärmad blus, armband, huvudscarf, stora örringar, svarta jeans och bar på en axelväska. Hon var i sällskap med en man i medelåldern, ca 1,82 cm lång, mörkt halvlångt hår. Vet du vem eller vilka Catrine träffade den här dagen och helgen, var hon befann sig 11-19 juni eller vilka hennes planer var? Kontakta dacosta.arkivet@gmail.com
Information om Karl Vinoff Reinhold Olausson, född 1943 och död 2005 eftersökes. Kände du både Vinoff och Catrine eller har info om hans förehavanden juni-juli 1984 eller annan information kontakta dacosta.arkivet@gmail.com
Mer om Vinoff eller ”hästdödaren” går att läsa här.
”Nimbus av en trollkarl: GW och da Costa”
Nästa tisdag sänds avsnitt två av ”GW:s mord” i TV4 som tar upp Catrine da Costa-ärendet, Leif GW Persson var en av de första att öppet ifrågasätta bevisningen i styckmordsmålet.
Ur Hänt i veckan 1988.
Journalisten Henry Sidoli var reporter på Hänt i Veckan men hade ett stort intresse för rättsfall och granskade under stora delar av sitt liv Olle Möller-fallet. När styckmordsrättegången startade i januari 1988 såg han en liknande bristande rättssäkerhet som i Möller-fallet. Sidoli menade att mamman ljög för att hämnas på maken och fick ett visst medhåll från Leif GW Persson som menade att mammans vittnesmål inte skulle tillåtas i en ”anglosachisk rättegång”. När rättegången havererade i Tingsrätten talade Persson om rättsröta men misstänkte att det var värre på 1950-talet.
I radiointervjuer kom Persson att beskriva da Costa som ”en kritisk person” som rörde sig i en högriskmiljö vilket resulterade i kritik ifrån bla Nina Lekander och Hanna Olsson. Så sent som för ett par år sedan riktade även TV-profilen Karin ”Kakan” Hermansson en känga mot GW och påstod att han sagt att ”ger man sig in i leken får man leken tåla”. Förmodligen har Hermansson blandat ihop citatet med frilansjournalisten Lars Ragnar Forssbergs citat ”den som ger sig ner i en ormgrop blir förr eller senare biten”.
Efter att Döden är en man publicerats i början av 1999 drog debatten igång igen samtidigt som en ny förundersökningen inleddes, denna gång i Västerortspolisens regi med Bo Åström vid rodret. Persson skrev en kontroversiell gärningsmannaprofil och efter att polisen misslyckats med att få fram bevis mot en man i Solna kom än mer kritik. Persson skulle ha deltagit i förhör och tillsammans med Jan Guillou haft en oönskad insyn i förundersökningen. Kritik kom från många håll, Hanna Olsson beskrev Persson som Per Lindebergs ”mentor” och hävdade att Persson skapat gärningsmannaprofilen med en ”nimbus av en trollkarl”. GW gick aldrig i svarsmål, eftersom Hanna Olsson kort efter gick ut med att hon inte skulle debattera fallet något mer, ”andra skulle få ta vid”.
En krönika i TCO-tidningen från 1999.
”Veckans Brott” tog upp da Costa-fallet senast men nu är det alltså dags för att fallet tas upp för första gången på länge i media.
Vidare läsning
Solnapolisens utredning 1999-00
Leif GW Perssons gärningsmannaprofil
Lars Borgnäs ”Sanningen är en sällsynt gäst”
Henry Sidoli ”Ljuger mamman för att hämnas på exmaken?”
Lösningen på gåtan?
Synpunkter, tips och annat kommer då och då in till bloggen, mest intressant är såklart de tips som beskriver vad som hände i juni 1984, och varför.
I ett detaljerat tips från en anonym källa med insyn antyds om vad som hände Catrine, det inkluderar brottsplats, gärningsmän och motiv. I scenariot avled Catrine da Costa till följd av en frivillig injektion i halsen. I panik styckades kroppen och placerades ut vid fyndplatserna. För att undvika att dödsorsaken avslöjades dumpades huvudet i soporna i ett entréplan.
En oidentifierad mansperson med koppling till Solnaomårdet samt en namngiven person i da Costas kontaktnät anges som inblandade. Den oidentifierade mannen är idag avliden. Catrines kände bekant ska ha varit känd på Malmskillnadsgatan och injicerade kvinnor i halsen, flera överdoser ska ha ägt rum i mannens bostad, dock utan dödlig utgång.
De här uppgifterna behöver så klart inte stämma, men uppgiftslämnarens berättelse är sammanhängande och logisk. Det visar också att den senaste tidens forskning har fått fler att tänka om.
Det behövs fler tips, känner Du till något om ovanstående eller har andra misstankar kontakta bloggen på dacosta.arkivet@gmail.com
Eva-mordet i Misstänkt
En artikel om fallet Eva Söderström i tidningen Misstänkt går nu att läsa på bloggen och i arkivet.
Tips
En del tips har kommit in under senaste tiden, vissa av tipsen är detaljerade och mycket intressanta. Fortsätt med att skicka in era tips, oavsett vad det gäller, har Du sett Catrine någon gång i juni 1984, haft misstankar om vissa personer eller hört rykten, kontakta bloggen på dacosta.arkivet@gmail.com
Ni som redan lämnat in tips och vill göra tillägg är såklart också välkomna att kontakta bloggen.
dacostarkivet 
